Kroatien 2006
   
 

 

Lördag 26 augusti

Vi steg upp tidigt, tittade ut på regnet och valde kläder efter den välkända devicen. Vi kom med på en av de första "tågbussarna" ut i nationalparken Plitvicka jezera. Denna nationalpark kom med på Unesco's världsarvslista 1979 och består av ett knappt 20 ha stort sjösystem med omgivande skogar. Sjöarna befinner sig på olika höjd i förhållande till varandra och binds samman av vattenfall och underjordiska gångar. Tillflödet av vatten sker dels via floder och dels via källor under sjöarna.

Det som gör detta område unikt är de travertin-formationer som i snabb takt bildas och omvandlas. Travertin bildas genom att vatten sipprar genom den porösa kalkstensberggrunden och för med sig kalciumkarbonat ut i sjövattnet. Mossor och alger absorberar sen kalciumkarbonatet och "förstenas". Dessa växter växer på varandra och även på exempelvis nedfallna trädstammar och bildar så småningom barriärer över vilka vattenfall rinner. Den process med vilken travertin bildas finns på många platser världen över, men sker där i betydligt långsammare takt. I Plitvice är tillväxttakten hela 1-3 cm per år! Därför blir landskapets förändring så mycket mer påtaglig här.

Trots det gråa och regntunga vädret valde vi att gå en av de längre rundslingorna. Man går på träspångar kors och tvärs över och runt små och lite större sjöar och kommer nära inpå vattenfall och kaskader utan att för den skull behöva bli särskilt våt. Vi började vid de övre sjöarna och tog oss sedan nedåt. Över den största sjön får man åka båt. Kring de lägre belägna sjöarna började det bli rejält mycket folk. Det var svårt att få till bra foton - dels för att folk var överallt, dels för att man i det lite dåliga ljuset behövde lång slutartid och är det då folk som travar omkring bakom en på spången så gungar det påtagligt... På vissa ställen var det gåsmarch i båda riktningarna på en spång utan räcken där det precis gick att mötas. Då var det inte att tänka på att ta några spontana extratittar på omgivningarna.

Hur som helst var det en upplevelse att vandra runt bland dessa sjöar. Vattnets färg skiftade i olika blå och turkosa toner och vattenfallen var många och varierande i form och intensitet. Nere i det klara vattnet simmade massor av fisk omkring bland västmaterial täckt av kalciumkrbonat. Döda träd på botten såg ut som om de sträckte sig upp mot en - småkusligt! Den omgivande skogen (mycket bok) var också trevlig att vistas i och så fanns det en massa obekanta örter att studera.

När vi sett oss mätta på sjöarna i Plitvice begav vi oss ner till kusten och Starigrad som vi skulle ha som bas för fotvandring i nästa nationalpark, Paklenica. Där nere var vädret utmärkt så vi gav oss ut på en liten kvällsutflykt en liten bit ut på en halvö på andra sidan Velebitski kanal. Tanken var att vi skulle få några fina bilder in mot Starigrad och bergen i Paklenica (del av Velebit-kedjan). Detta lyckades vi med och kunde sen åka tillbaka till hotellet och käka en rejäl måltid med soppa och ett stort fat med blandade grillrätter (hade räckt till två till). Till detta ett kroatiskt öl, Karlovacko, som visade sig vara mycket gott.

 

 
 
 
Design av Tobias Ander & Anna Norman
Logga in administratör