Hyffsat utsövda åkte vi österut iväg från Padova där vi hade tillbringat natten efter vi landade i Italien. Via Trieste skulle vi ta oss en bit genom Slovenien och sen in i Kroatien och upp till Plitvicka jezera nationalpark.

Resan genom Italien bjöd på glimtar av berg och höga smala kyrktorn. Dock såg man inte så mycket eftersom det var räcken och andra tingestar uppsatta längs större delen av motorvägen. När vi åker tillbaka blir det nog annat vägval om tiden tillåter.

Slovenien varade bara några mil men hann bjuda på både åska, regn och smala vägar. Området verkade fattigt men rätt vackert.

När vi passerade Rijeka (i Kroatien) kunde vi titta ut mot Rijecki zaljev som flankeras av halvön Istria på västra sidan och öarna Krk och Cres ut mot Kvarnersundet. Sikten var rätt hygglig för väderförhållandena.

Sen vek vi av in i landet i riktning mot Zagreb. Vi omgavs snart av mer höglänt och kuperad terräng med omväxlande skog och byuar med åkermark. I Vrbovsko lämnade vi motorvägen (som inte direkt höll den klass vi är vana vid men som ändå var helt ok) för att via Ogulin ta oss till Plitvicka jezera. Denna väg var märkt med "Main road" på vår hyggligt detaljerade karta. Det var också en "main road" men endast i avseendet att det var den största genomfartsleden. I övrigt motsvarade den lite mindre svensk landsväg som går genom byar och kringelkrokar sig fram runt och över berg och dalar. Den var dock asfalterad även om asfalten var lappad och lagad på många ställen.

Denna väg gav en lite underlig magkänsla. Vi for genom trakter som bar tydliga spår av kriget. Många hus var välskötta och bebodda (nybyggda?), andra var bebodda men var delvis trasiga eller så var de fläckiga av att man lagat skotthålen i fasaden med puts. Ytterligare många hus var obebodda. Vissa var mer eller mindre raserade av skottskador och brand, men många såg också ut att bara ha lämnats. Det var också många hus som såg ut att ha reparerats en del eller nyuppbyggts men inte färdigställts. Tog pengarna slut eller intresset? Måste kännas konstigt att ha bombade hus som grannar. Det var fascinerande men beklämmande att vistas på detta före detta slagfält. Förhoppningsvis finns det tillräcklig styrka hos befolkningen att åter fylla husen med liv. Det vore så synd om allt detta lämnades till förfall på grund av ett sketet krig. Dessa vackra trakter förtjänar att bebos och brukas.