Kroatien 2006
   
 

 

Söndag 27 augusti

Återigen tidig uppstigning för att kolla vädret. Himlen var klarblå så det var bara att ladda med frukost och sköna strumpor för en dags vandring i Paklenica nationalpark. Vi hade några alternativa rutter att välja bland: Att gå längs dalgången bort till en eller två stugor. Inte så mycket stigning men säkert vackert och mäktigt med branta bergssidor uppåt. Det verkade också intressant att besöka några grottor där de ha guidad visning några timmar varje dag. En tredje tänkbar rutt var den upp till Anica kuk på 712 m.ö.h. Där borde man kunna få bra utsikt både in i canyonen och runt över bergen däromkring. Med tanke på risken för eftermiddagsmoln och -regn började vi med Anica kuk. Upp till en bergsrygg på ca 550 m var det en enkel men ansträngande vandring. Det märktes att vi inte var direkt tränade... Det blev många raster för fotografering och pustande, men det hör till! Man måste ju få njuta av omgivningarna också!

Efter ett stycke med slingande stig genom buskage var det dags för dagens ap-övningar. Sista biten upp till toppen gällde nämligen klättring. Det såg rätt avskräckande ut, framförallt för Anna som bävade för vägen ner igen... Men det var en väl markerad led, gott om naturliga grepp för både händer och fötter, och så förståss viljan att nå ända upp till toppen när vi nu gått så långt. Och upp kom vi utan några svårare vedermödor.

Uppe på toppen såg vi vad vi redan anat. Regnmoln började komma in mot kusten och eftersom vi visste att vädret kan ändras snabbt i bergstrakter så blev det snabb avnjutning av utsikten innan vi påbörjade en rask nedstigning. När vi hade ungefär 200 höjdmeter kvar började det regnstänka. Under några träd fick vi fram jackor och regnskydd till väskorna och det var i rätt ögonblick. Strax därefter började det ösa ner regn. Åska och blixtar tilltog också. Väldigt mäktigt att uppleva, men man känner sig mycket liten. Himlen känns så nära när man är på ett berg och ljudet av åskan rullar mellan bergväggarna. Vi märkte även att blixten slog ner i eller nära den topp där vi befunnit oss en halvtimme tidigare. Vi kunde bara hoppas att ingen fanns kvar där uppe. Risken fanns att ett par italienare inte tagit våra och andras varningar på allvar utan gått ända upp fastän regnet närmade sig snabbt.

Nedstigningen gick snabbt trots - eller kanske på grund av - regnet. Vi hann dock bli mer eller mindre genomsura innan vi var tillbaka vid bilen. Någon ytterligare vandring upp till stugorna var inte att tänka på. Nu ville vi bara försöka få på oss någorlunda torra kläder och komma iväg och få mat i magen. Den spaghetti bolognese som blev vår lunch på en bensinmack satt fint!

Framåt eftermiddagen fixade vi hotellrum i Tisno. Sen hade vi det tvivelaktiga nöjet att få upp kläder och skor på tork i hotellrummet. Har ju andats fräschare luft om man säger så...

 

 
 
 
Design av Tobias Ander & Anna Norman
Logga in administratör